Från slutet av 1800-talet och fram till 1946 hade Ursviken/Skelleftehamn ångbåtsförbindelser, norrut eller söderut längs Norrlandskusten, ibland även med Finland och Vasa. Den epokens sista båt var Sveabolagets s/s Ragne.
(Se "Sjöhistorisk årsbok 1996-1997")

1960-1966 upprätthöll Rederi AB Bottenviken, Yxpila, trafik mellan Skellefteå och Yxpila.Tre affärsmän från Skellefteå var också delägare.

Fartyget som fick namnet Bothnia, var byggt i Ålborg, Danmark, 1939 som m/s Nordbornholm för Det Østbornholmske Dampskibsselskab. 769 brt, lgd 51,7 m, br 9,45 m. Maskinen var en Atlas (Nohab Polar?) på 1100 hp. Fartyget köptes i den 28 april 1960, liggande i docka i Nexö, sedan Det Östbornholmske Dampskibsselskab hamnat i ekonomiska problem. Nordbornholm hade gått i trafik mellan Köpenhamn och Bornholm (Hasle, Allinge, Gudhjem, Svaneke och Nexö). Bothnia tog 258-400 passagerare, hade 30-84 hyttplatser (passagerarutr./hytter byggdes om flera gånger) och tog 12-15 bilar. Resan över Bottenviken tog 6,5 timme med marschfarten 12 knop.

1960-61 var svensk hamn, Skellefteås gamla hamn, Ursviken. 1962-64 verkar det ha varit Skelleftehamn och 1965-66 Kåge. Bothnia utgick hela tiden från Yxpila, men vissa somrar trafikerades även Jakobstad, Piteå och sista året, 1966, även Holmsund. Med sina sju säsonger blev Bothnia en trotjänare som bara överträffats av Fennia, nio säsonger. I januari 1967 såldes Bothnia såldes sedan till Soc. De Bains de Mer de Monaco ("Badsällskapet"), Monaco, omnamnades till Francois Blanc, och byggdes om till representations-/casinofartyg för furstedömet! Det användes senare som tenderfartyg för stora passagerarfartyg.

1973 såldes det vidare till Soc. Navale Oceanographique Monegasque (Oceanografiska Museet), lett av Jaques Cousteau.

Den 6 augusti 1973 avgick fartyget, under bogsering, till Marseilles för upphuggning.

1967-69 trafikerade M Rauanheimo Oy (R Nordström & Co Oy) Gamlakarleby linjen till Skelleftehamn med s/s Coccolita. Byggd 1915 som Heimdall, med påkostad inredning, för Sveabolaget. 1598 brt, lgd 73,77 m, br 11,01 m, 600 pass. Coccolita skrotades i Finland 1970 med artistnamnet Mariehamnaren.

Sommaren 1968 trafikerades linjen Sk-hamn – Uleåborg av en annan klenod och trotjänare, s/s Oulutar. Byggd 1927 som Wellamo för Finska Ångfartygs AB. 1944 brt, lgd 80,01 m, br 12,23 m, 177? pass. Även Luleå, Karleby och Härnösand trafikerades. Skrotades i Helsingfors som Örnen 1970.

Sedan kom 1969-1998, i nämnd ordning:

m/s Nordek (byggd som Kattegat 1961, i trafik i Turkiet), s/s Bore II (byggd som Aallotar1952, skrotad 1975), s/s Bore III (byggd 1952, skrotad i Kanada 1982), s/s Bore Nord (byggd som Birger Jarl 1953, i trafik som Baltic Star, Sverige-Åland), m/s Nord Express reg som Wasa Express (byggd 1955 som Prinsessan Margaretha, skrotad 1995), m/s Achilleus (byggd 1939 som Hans Broge, skrotad 1983), s/s Borea (byggd 1960 som Bore, i trafik i Östersjön som Kristina Regina), m/s Polar Express (byggd som Prinsessan Margareta 1963, sjunken efter brand i Egypten 1986), m/s Fennia (byggd 1966 som Fennia, i trafik som Casino Express, Vasa-Umeå), m/s Fenno Express (byggd 1965 som Prinsessan Desireé, fortfarande i trafik, reg i La Paz!, Bolivia), m/s Polar Princess reg som Botnia Express (byggd 1972 som Diana, i trafik som Alandia, Grisslehamn-Åland), m/s Fenno Star (byggd 1965 som Viking III, i trafik som Sagafjord mellan Moss och Skagen?)

Sist ut blev Fennia, som återkom och trafikerade 1992-1998, och blev linjens trotjänare följd av Bothnia.

Epoken varade alltså från 1960 till 1998. Kommer den att få någon upprepning? Var finns andrahandstonnaget som gjorde det möjligt? Det nordiska passagerar-tonnage, som nu skulle kunna vara andrahands, är ju så stort att det skakade dom stora rederierna i grunden.

Dessutom har den Europeiska gemenskapens s k fria rörlighet gjort det näst intill omöjligt att upprätthålla trafik mellan brödrafolken i "glesbygden"! Många släkt och vänskapsband finns på var sida Bottenviken.

Lars-Jonny Landström Skellefteå